Halloj!
Dagens stora utmaning blev löpning på schemat.
Att springa som blind har jag aldrig gjort förut men har alltid velat göra. Tack vare min pappa blev detta verklighet.
Då tänker ni säkert "Hm......hur klarar en blind detta!?

Jo min pappa och jag har ett snöre i mellan oss som han genom att dra höger/vänster markerar åt vilket håll jag/vi ska springa. Givetvis pratar han med mig också. Det svåra är att man får lita "blindt" på den man springer med. Det tar grymt mycket på kroppen och hjärnan då man måste vara på helspänn hela tiden. Fokus är nr 1..
Efter denna runda på 3.3 km kommer aftonens grillparty sitta som en smäck.
Grillat är alltid godast!
// En slutkörd Patrik